Rättssäkerhet är något som garanteras alla svenska medborgare genom bland annat Europakonventionen för mänskliga rättigheterna som sedan 1995 är gällande svensk lag. I begreppet rättssäkerhet ingår möjligheten att få upprättelse för kränkningar och detta innebär i teorin att alla som råkar ut för en kränkning av sina mänskliga rättigheter i Sverige har rätt att få sin sak prövad.

Verkligen ser emellertid annorlunda ut. Idag saknar det stora flertalet av de individer som råkar ut för en kränkning av de mänskliga rättigheterna i Sverige en reell möjlighet att få upprättelse för den kränkning som de fått utstå. Detta eftersom den svenska staten inte på ett tillräckligt sätt garanterar sina medborgare en möjlighet till upprättelse.

Om kränkningen rör diskriminering kan en individ idag vända sig till en av de fyra statliga ombudsmän som fått i uppdrag av staten att kostnadsfritt företräda diskriminerade individer. Dessa ombudsmän driver emellertid endast ett fåtal ärenden vidare varje år, vilket innebär att det stora flertalet av de individer som anmäler kränkningar till dessa ombudsmän ej får möjlighet till upprättelse. Rör kränkningen någon annan mänsklig rättighet är valmöjligheterna för individen att få upprättelse rent av än mer begränsade.

Beroende på kränkningens art så kan en individ själv finansiera en domstolsprocess i allmän domstol, men det ligger i sakens natur att de flesta av dem som råkar ut för kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte har finansiella möjligheter att finansiera ofta kostsamma rättegångar.

I praktiken innebär detta att majoriteten av de som råkar ut för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Sverige saknar en möjlighet att få upprättelse för kränkningarna. Detta innebär i sin tur att den svenska staten ej kan garantera rättssäkerheten för sina medborgare och sålunda bryter mot sina internationella åtaganden.